Det finns ett antal problem med denna persons kommunikationsstilar:
1. Klädseln kan kännas opersonlig, som om personen i fråga vill dölja vem den egentligen är.
2. Skägget som växer ihop med ögonbrynen gör att man har svårt att läsa mimiken, i synnerhet som det ofta sitter spår av frusen glögg och kletig ischoklad i mustaschen. Det kan dessutom verka ofräscht och girigt.
3. ”Finns här några snälla barn?”. Att inleda ett samtal med en sluten fråga är sällan särskilt inbjudande. Särskilt problematiskt blir det när frågan är av s.k. retorisk art, dvs svaret är givet. Dessutom är det olämpligt att dela upp grupper i ”bra” och ”dåliga”, ”snälla” eller ”dumma”.
4. Att lägga rösten något djupare är ofta bra, men eftersom avsikten är att skrämma barn är den i sammanhanget felaktig och handlar mer om att upprätthålla sin position istället för att skapa relation.
4. Att komma hem till folk man knappt känner, gå in i vardagsrummet med snöiga skor, sätta sig i bästa fåtöljen, beklaga sig över att man har ont i ryggen, att man har mycket att göra och be andra göra jobbet åt en (läsa adresslapparna) handlar om att manifestera makt, inte sällan kopplat till patriarkala strukturer.
5. Att personen ändå är populär och närmast utsatt för en personkult av diktatoriska proportioner tyder på att omgivningen visar undfallenhet, alltför stor respekt för traditionen eller är kuvade och inte vågar bryta mot det rådande normsystemet. Lösning på dessa problem är att gå en kurs hos ZicZac Produktion – som härmed också önskar en God Jul!
