Det är den 30 oktober 1974. Klockan är 4.30 på morgonen och 70 000 personer vrålar ”Ali bomaye” från läktarna på 20th of May Stadium stadion iZaire. I ena ringhörnan står tungviktsvärldsmästaren George Foreman och i den andra, publikfavoriten Muhammed Ali. Ali är mannen som fråntogs sin titel för att han inte ville delta i vietnamkriget. Han ansågs därmed ha tagit ställning för tredje världen mot supermakten USA, därför är han hjälte i Zaire och alla vill se honom vinna. Men de är också medvetna om att motståndaren Foreman vunnit 38 av sina 41 senaste matcher på K O. Foreman är en av de mest hårtslående boxarna i världshistorien och Ali måste hålla undan för hans släggor till nävar.
Alis teknik för att vinna är riskfylld och smärtsam: Han kommer att hänga mot repen och ta emot slagen från Foreman i förhoppningen att repens elasticitet ska fånga upp och leda bort kraften i slagen. ”Fight lika a dope on a rope” dvs ”som en dumskalle på ett rep”. Begreppet rope-a-dope var fött och Ali vann matchen i åttonde ronden. Då var Foreman helt uttröttad av att inte få utdelning på sina slag, musklerna darrade och den afrikanska gryningen närmade sig när den mörbultade, men piggare Ali fällde Foreman med en snabb kombination avslutad med en ruskig höger. Publiken var i extas och Ali var tillbaka på toppen efter detta berömda Rumble in the Jungle.
Vad har då detta med retorik att göra? Jo, tekniken är en metafor för hur du också kan agera när du har en aggressiv motståndare som sluggar (nä, inte slungar, utan sluggar!) sina argument mot dig: Att avvakta, inte gå till motangrepp, utan låta motståndaren försöka hitta nya sätt att angripa. Vi brukar ofta leverera våra bästa argument i början på en argumentation, men om dessa inte verkar ta skruv hos motståndaren, lyfter vi lätt fram svagare argument, lyfter fram stödargument till huvudargument och träffar alltmer orent, för att fortsätta boxningsmetaforen.
Det är nu, när du märker att motståndaren börjar tröttna som du levererar dina argument och vinner diskussionen.
Politiker använder sig ofta av rope-a-dope-tekniken och får ofta kritik från media för detta. Det finns inget som retar en journalist mer än en intervjuad som inte svarar på frågor.
