För att bli en stor talare räcker det inte med att du är en skicklig retoriker. Du bör också vara man. Det är männen som haft tillgång till de offentliga scenerna; domstolarna, lärosätena, predikstolarna och de politiska arenorna och språkvetare i slutet av 1800-talet skrev att det är känslan som styr kvinnor när de talar, medan förståndet dominerar hos männen. Det är inte ovanligt att jag kan få liknande kommentarer på mina kurser även idag – och det är inte alltid män som fäller dem.
Den första kvinnan som omnämns som en god talare, i den västerländska retoriken, hette Aspasia (ca 400 f Kr), men när man sagt detta nämner man också hennes kärleksförhållande med statsmannen Perikles, hennes skönhet och att hon troligen var prostituerad. Det är inte ovanligt att starka kvinnliga talare – som Gudrun Schyman eller Hillary Clinton – får omdömen som ”rivjärn”, ”bitch” eller ”kall som en fisk”. En bottenmärke var när en svensk företagsledare som just lyssnat på utrikesminister Margot Wallström tackade henne med orden: ”Ja, Margot, du är inte bara klok utan du är också vacker att titta på”.
En skicklig och betydelsefull retoriker var den demokratiska politikern Shirley Chisholm (1925-2005). Hon var den första svarta kvinna som valdes in i den amerikanska kongressen. Hon hade en förmåga att formulera sig slagfärdigt, närmast aforistiskt eller reklambyråaktigt:
Den känslomässiga, sexuella och psykologiska stereotypen av en kvinna skapas i det ögonblick doktorn säger: ”Det blev en flicka”.
Av mina två handikapp har det faktum att jag är kvinna lagt fler käppar i hjulet än det faktum att jag är svart.
Enorma mängder talanger går förlorade bara för att talangen har kjol.
När moral ställs emot profit är det ovanligt att profiten förlorar.
I följande klipp kan man se och höra henne tala. Det första delen är från 1972 och innehåller ett antal godbitar, bl a när hon kandiderar till president. Lägg märke till hur fantastiskt hon använder dynamiken i sin röst när hon talar, hur hon byter tonläge och accentuerar. Den andra delen är en intervju där hon ser tillbaka på sin första tid i kongressen.
Hon var en mycket skicklig talare, men inte många känner till henne. Det är som med de dansande skådespelarna Fred Astaire och Ginger Rogers: Hon gjorde samma sak som han, fast baklänges och i högklackat, men det var han som var stjärnan.
