Lovtalet har en tvilling (liksom de båda taltyper jag ska beskriva i kommande luckor) som heter smädestalet. Det följer samma upplägg som hyllningstalet, men avsikten är förstås den motsatta.
Här är regeln att tala om personens svaga och tvivelaktiga karaktär samt dåliga moral. Gärna följt av exemplifierande berättelser. Det stora smädestalet uttalas sällan, som i exemplet nedan, med själva smädesföremålet närvarande, utan oftare i korridoren på jobbet, på kafferasten eller på festen utan att personen som ska smädas har någon chans att försvara sig. Avsikten är att driva någon i fördärvet, smutskasta någon eller få någon oskadliggjord genom att väcka andra människors indignation över personens dåliga karaktär. Om du tycker det låter fult att säga ”skitsnack” så kan du istället säga vituperatio, för det heter det på latin – fritt översatt.
Alltnog är smädestalet inte bara ett omoraliskt tal, utan en mycket viktig del talgenren, eftersom det innebär att man kan framföra berättigad kritik. Ett lysande exempel på detta kommer i följande klipp från Thomas Vinterbergs ”Festen”.
