17 dec

I rådstalet, som man inom retoriken kallar ett politiskt tal, handlar det om att tala om vad man bör och inte bör göra i framtiden. Man vädjar till människors fruktan eller hopp.

I would say to the House as I said to those who have joined this government: I have nothing to offer but blood, toil, tears and sweat. 

We have before us an ordeal of the most grievous kind. 

We have before us many, many long months of struggle and of suffering.

We have before us an ordeal of the most grievous kind. 

We have before us many, many long months of struggle and of suffering. 

You ask, what is our policy? I can say: It is to wage war, by sea, land and air, with all our might and with all the strength that God can give us; to wage war against a monstrous tyranny, never surpassed in the dark, lamentable catalogue of human crime. That is our policy.

You ask, what is our aim? I can answer in one word: Victory. 

Victory at all costs 

Victory in spite of all terror

Victory, however long and hard the road may be, for without victory there is no survival.

Så låter Winston Churchills tal till det engelska folket i 13 maj 1940.  Han tillträdde som premiärminister den 10 maj och Norge och Danmark hade blivit ockuperade av Nazityskland 9 maj. Storbritannien var redan i krig med Tyskland och den nytillträdde premiärministern talade om för vänner och fiender att britternas kamp skulle fortsätta.

Lägg märke till hur han använder anaforer – upprepningar – för att trumma in budskapet samt ett starkt bildspråk för att visa på eländet som väntar. Efter dessa starka ord målar han nazistregimen med mörkare färger och så landar han tal i upprepningar av order ”Victory”. Det är alltså inte ”Peace” det handlar om. Det är kamp, att besegra och segra.

Ofta talar man om kroppsspråket som en viktig del av framförandet, men Churchills stryka låg i själva orden och rösten.

Samma år höll den liberala riksdagspolitikern Kerstin Hesselgren ett tal om ungdom, skola och yrkesutbildning. Hesselgren var den första kvinnan i riksdagens första kammare och lyssna på hur språket förändrats, hur sättet att tala inför en kamera förändrats, men det är ett riktigt rådstal i dess ursprungliga mening, där politikern råder och avråder, utan att smädelser, utdragna självsmekningar eller våldsamma anklagelser mot motståndaren. Motståndaren nämns inte ens vid namn. Jag tycker det är ganska fint, men inte särskilt tv-mässigt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.