Kroppsspråket är det mest dominanta av våra kommunikationsverktyg. Med mimik och gestik kan man förstärka och nyansera orden och om kroppen visar något annat än det du säger, tror mottagaren oftast på det kroppen visar.
Den italienske diktatorn Benito Mussollinis mimik tillhör dock en egen skola. Kanske hade han lärt sig av operasångarna på la Scala och tyckt att det var tjusigt, men det som funkar på operascenen blir inte alltid lika bra på den politiska scenen. Samtidigt ska vi komma ihåg att detta var före TV:s tid. Detta var uttryck som passade för stora torgmöten och knappast lämpat för att filmas i närbild. Avsikten var förstås att förstärka det han sa och även visa personlig styrka som ledare.
När Julius Fast bok om kroppsspråket kom på 70-talet blev den snabbt populär men den ledde också till feltolkningar och förenklingar. Att någon håller sig för pannan när du säger något, behöver inte betyda att du sagt något tokigt utan kan lika gärna handla om att personen därigenom lyssnar mer koncentrerat eller helt enkelt har ont i huvudet. När vi förenklar kroppsspråkets betydelser kan det bli som i Mitchell Roses parodi
Learn to speak body.