TV:s inflytande och påverkan på tittarna belystes första gången i tv-debatten mellan presidentkandidaterna Kennedy och Nixon 1960. Nixon valde att vara osminkad för att ge ett äkta intryck inför kamerorna. Men efter flera timmars debatt inför studiolamporna svettades Nixon och hans mörka skäggväxt kontrasterade mot han bleka hy och hans såg ut som en filmgangster (även om det inte framgår så tydligt i ett youtube-klipp). Kennedy, som avslutat sin kampanj i Kalifornien, var lätt solbränd, sminkad och sågs som en framtidsman. De som hörde debatten på radio tyckte att Nixon vann, men folk framför TV:n kom att avgöra och deras röster föll på Kennedy.
En liknande, men något omvänd situation, blev det i slutdebatten mellan Palme och Fälldin i Skandinavium 1976. Folk på plats tyckte att Palme vann debatten överlägset, men eftersom bildproducenten valde att ta in bilder på Fälldin som ständigt torkade svetten ur pannan när Palme talade, väcktes sympatier för den pressade hederlige Fälldin, mot den verbalt överlägsne Palme. Sympatierna för den svagare övervägde och socialdemokraterna förlorade valet efter 44 år vid makten.
En liknande, men något omvänd situation, blev det i slutdebatten mellan Palme och Fälldin i Skandinavium 1976. Folk på plats tyckte att Palme vann debatten överlägset, men eftersom bildproducenten valde att ta in bilder på Fälldin som ständigt torkade svetten ur pannan när Palme talade, väcktes sympatier för den pressade hederlige Fälldin, mot den verbalt överlägsne Palme. Sympatierna för den svagare övervägde och socialdemokraterna förlorade valet efter 44 år vid makten.